Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligen brokig bild af vexlande åskådningar och former. Så
är ock fallet. Med fullt fog kan det sägas hafva framgått af de
senaste decenniernas ihärdiga arkeologiska undersökningar, att ingen
lika kort period af hela den föregående förhistoriska tiden har att
uppvisa en sådan skiftande mångfald af grafformer och grafbmk
som just vikingatiden. Och detta gäller med afseende både på
grafvens yttre form och på dess inre anordning.
Hvad den yttre formen beträffar, finnas högar, stensättningar
af mångahanda slag och äfven grafvar under flat mark. Alla dessa
tre yttre former kunna vara höljen än för brända än för obrända
lik; och i afseende på den inre anordningen förete såväl
brand-grafvarne som isynnerhet skelettgrafvarne många olika bruk.
Vi skola nu taga en kort ofversikt öfver alla dessa grafformer
och deras historia i Norden.
Högen har gamla anor. På en hög reste sig stenålderns
äldsta, fristående grafkammare, stendösen; en hög omslöt till
jämnhöjd med takstenarne den stora gånggriften och dess förenklade
form, hällkistan, hvilken senare vid stenålderns slut gömde sig helt
och hållet under högens täcke, samtidigt med att den krympte
samman till gömma för blott ett enda lik och sålunda ej behöfde
oupphörligt ånyo öppnas. Härmed hade högen blifvit hufvudsaken
i grafmonumentet, och väldiga äro ofta de högar från bronsåldern,
som i långa sträckor ligga strödda öfver Danmarks och Skånes
slätter, liksom ju också cn af Upplands största högar nyligen visat
sig tillhöra denna aflägsna kulturperiod.
Med likbränningens uppträdande ändrar sig förhållandet efter
hand i viss mån. Liksom själfva grafgömman snart blir ett litet
lerkärl i stället för den manslånga kistan af sten eller trä, liksom
graf-godset inskränkes till en obetydlighet, ett rudiment kan man säga,
så minskas också högen till den grad, att man på Jylland vid den
äldre järnålderns början kan tala om »Tuegrave»; och kontinentens
urnegraffält och »brandgropar» under flat mark börja visa sig äfven
på nordiskt område och härska där (i synnerhet brandgroparne)
i vida trakter under större delen af den äldre järnåldern. Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
