Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den blifver oss en stor eld till slut.” Tliörer
sade, att lian ville sätta en gräns för hans
ill-gerningar. Konung Ingjald lät då uppbryta
dörrstolparne och stöta ut slugudörren,
yttrande dervid, att han ej ville blifva inbränd. Då
sprungo männerrie ut. T h o r e r var nära till
stående, då Konungen hora ut, och han guf
honom genast ett hugg, som blef hans hane
(död},* hvarefter han förde As a hort med
sig och mycket gods tillika, som, jemte henne,
lian afsände till sin fader. Denne tog väl
emot A sa; men Thor er hcgaf sig på
härnadståg, och utförde många namnkunniga hedrifler.
Han var en herömd man, och syntes likna
sin fader mycket. Då Thor er kom igen till
An, hade han förvärfvat mycken rikedom, och
han blef väl emottagen. Han vistades der
öf-ver vintern, men då våren inföll, sade An till
honom, alt han ville hegifva sig dädan; ”och
vill jag afstå till dig alla mina egendomar,”
tilläde han, ”men du måste icke eftertrakta
dem, som Konung Ingjald hesutit, ty det
skall icke dröja länge, inan Fylkes-lvonungarne
blifva utrotade, och det är bättre att bibehålla
den värdighet man har, än att först blifva
uppsatt och sedan förnedrad; men jag vill färdas
nordan till mina egendomar på Rafnista; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
