Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då ondt varit i fråga.” ”Godt skall du deremot
njuta af mig,” sade Gar an; ”jag vill Ljuda
dig hem till mig, och vi skola sluta förbund
tillsammans, och månde vi då kunna uträtta
mycket.” ”.Fa,” svarade An, ”det lärer 110g
blifva så, i full vi vilja göra det ondt är.” De
kommo nu till en stuga, som stod (dåg) i
skogen; dörren dertill stod öppen; de gingo in,
och var der ingen brist på gods, vapen eller
rustningar. A n såg der tvänne stenar, den
ena högre än den andra, hvarvid han sporde
lr vartill de begagnades. Gar an svarade: ”der
har jag pröfvat, huru starka ryggar några af
de män hade, hvilka besökt mig.” ”Skändeligt
heter du dig mot dina gäster,” sade An, !’men
livilken sten kan vara mera passande för dig
alt falla på, än denne?” Han svarade, att hai).
icke tänkt derpå, men utlät sig dock tillika, att
han trodde den högre vara bättre passande för
höjdens skull. Det var långt lidit på
eftermiddagen. Garan sade då: ”nu skola vi laga
mat; h vad vill du nu hälst, hämta in vatten,
eller göra upp eld?” An svarade, att det
följde af sig sjelf, att han ville göra upp eld, då
han var van vid den sysslan. Kär han nu
hade lngt sig ned, slängde han sitt svärd, som
var det enda vapen han hade, längs efter r}rg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
