Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strax om natten, och de uppbrände gården,
dragande sig sedan tillbaka. Konungen sade
till sitt folk: ”så framtAn är undkommen,
sätter jag ett pris af tre marker silfver på hans
hufvud, och jag gör honom landsflyktig från
hela Norrige.” Detta spordes nu vida omkring.
Konungen kom hem till sitt rike. An
uppehöll sig hos bonden och uppbyggde ånyo hans
gård om sommaren. Han gick dagligen klädd
på det sätt, att han hade på sig en livit päls,
som var så fotsid (lång), att den nådde
honom till hälarne; öfver den hade han en grå
kortare päls, som räckte på halfva henen, och
deröfver åter en röd kjortel (tröja) som gick
ned till*knänen, och ytterst har han en grof
vadmalskappa, som nådde midt på låren; på
liufvudet har han en hatt och en vedyxa i
handen. Det var en frugtansvärdt stor man,
af ett manligt, men icke vackert utseende. En
dag inträffade det, att An mötte bondens
dotter Dr i fa, och med henne gingo tre andra
kvinnor. Hon var en mycket vacker flicka,
och väl klädd. Hon hade på sig en långarmad
kjortel, som icke var vid nedan till, men lång,
och smal (hopdragen) på midten; ett
hufvud-smycke har hon om pannan, och hade ljust
vackert hår. Kvinnorna logo mycket åt An,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
