Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafsa i smutsen, och tillika rifvas med
livar-andra?” Man sade honom att de ville vinna på
hans olycka, och söka igen ringen. An
yttrade då leende: ”icke anar jag något godt; ty
här har jag ringen på min hand; nu narrade
jag Er en gång, för det Ni så ofta narradt
mig.” Hofmännen sade sig derigenom hafva
lidit mycken spott och hån. A n yttrade, att
det horde så vara, hvarefter de höllo upp med
att göra narr af honom; dock började de
sedan dermed på nytt, och K e t i 1 var hufvud-*
mannen derför.
4. En dag tilldrog det sig, att bägge
brö-derne voro utanför gillessalen. Hofmännen
kommo då ut, och sade till An: ”du måste
vara en stark man A n!” ”Det kan väl vara,
att det förhåller sig så,” svarade han, ”men
jag har aldrig pröfvat det.” ”Vill du brottas
med Björn?” frågade de. A n svarade: ”det må
ankomma på Er; men J skolen tjena mig med
att göra upp en stor eld åt mig.” De gjorde
så, och bådo honom värma sig. Han sade, att
han hade mera behöfligt att uppvärma sig,
när han kom från den förestående kampen.
Sedan gjorde de sig redo att brottas i salen.
An var då klädd i en luden kappa, som hans
moder gifvit honom; han hade icke något
bälte om sig, men kappan var så fotsid (lång),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
