Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15—16 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geiferstam. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madame Blavatsky som religionsstifterska.
Af Karl af Geijerstam.
IIL*
Efter nederlaget i Indien kom madame Blavatsky öfver till Europa
i April 1885, och under sommaren samma är sammanträffade Solovyoff
med henne i Würzburg. Det var då, som själfva hufvudslaget dem
emellan stod. Solovyoff hade ju sä småningom kommit till visshet därom,
att mahatmerna voro blott en fiktion; han hade alltid, äfven i början,
varit mycket tvifvelsam, och madame hade haft allt skäl att kalla honom
en otrogen Thomas, men rent ut hade han aldrig talat.
Hans beslut att väga en kupp mognade allt mera, och i
Würzburg, där han var nästan ensam med madame Blavatsky, inträffade
åtskilliga tilldragelser, som ledde honom till hans mål.
En morgon, då han som vanligt var på besök hos henne, och
hon skulle föreställas gifva honom lektioner i occultism, var hinduen
Bavaji närvarande vid deras samtal. Han hade följt henne från Indien
och var ett af hennes mänga redskap. Solovyoff fick just en vanlig
teosofisk lexa af madame för sin klentrogenhet. Han gick under tiden
omkring i rummet och höll sina ögon fästa på Bavaji. Därvid såg
Solovyoff, hur Bavaji höll sina ögon vidt öppna, under det att han skref
något långsamt på ett papper. »Se, hvad är pä färde med honom!»
sade H. P. B.
»Ingenting särskildt», svarade Solovyoff, »han bara skrifver på ryska».-
Solovyoff berättar: Jag säg, hur hennes ansikte blef alldeles
pur-purrödt. Hon började resa sig i sin stol med tydlig lust att komma
upp och bemäktiga sig papperet. Men med sina svullna och nästan
orörliga ledamöter ** kunde hon ej röra sig med någon fart. Jag
skyndade mig att bemäktiga mig papperet och såg en härligt ritad rysk sats.
Bavaji afsäg att skrifva på ryska, i hvilket språk han var fullkomligt
okunnig: »välsignade vare de som tro, sä sade den store adepten».
Han hade lärt sin uppgift mycket bra och mindes korrekt formen på
bokstäfverna, men han hade utelämnat två i ordet tro. Meningen blef
härigenom betydligt förändrad.
»Välsignade äro de, som ljuga», läste jag högt, oförmögen att
be-herska det skratt, som skakade mig. »Det är det bästa jag någonsin
sett. O, Bavaji, du skulle lärt din läxa bättre till examen».
* Fortsättning och afslutning från häftena 9—10, 11 —12.
** Hon var vid tillfället mycket sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
