Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kort översikt över det svenska måleriets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till samma generation höra den tidigt bortgångne Wahlbom
med livfullt realistiska, mästerligt komponerade
historiemålningar och lyrikern Blommér med känslofulla skildringar ur
den nordiska folkvisan och sagan.
Carl XV :s tid medför ett avgjort uppsving för det svenska
måleriet. Flera av emigranterna flyttade hem i början av
1860-talet, och konungen, själv utövande konstnär, blev
medelpunkten i en livaktig konstnärskrets. Den »nationella» konst med
motiv ur den nordiska gudasagan, som redan tidigare spirat
upp, bragtes till blomning av målare som Winge och
Malmström. Historiemålaren Höckert framträder med koloristiskt
betydande verk, och romantikern Marcus Larson skapar sina
dramatiskt upprörda skogslandskap och mariner, under det
att Edvard Bergh tolkar den mellansvenska naturens idyller.
Troili representerar ett realistiskt porträttmåleri, och
genremåleriet företrädes av en mängd i Düsseldorf utbildade
konstnärer, bland vilka de främsta äro August Jernberg, Ferdinand
Fagerlin, Bengt Nordenberg, D’Uncker och den i våra dagar
för sina naiva, innerliga folkskildringar och landskapsbilder högt
skattade Kilian Zoll. Georg von Rosens psykologiskt
inträngande porträtt- och historiemåleri framträder redan under
denna epok, historiemålaren Hellqvist studerar i München, och
även den år 1934 vid nära 99 års ålder avlidne
landskapsmålaren Gustaf Rydberg börjar sin konstnärsbana i Carl XV :s
krets.
Mot slutet av Carl XV :s regering skedde ett omslag.
Omkring 1870 blev Paris åter målet för en mängd svenska
konstnärer, bl. a. historiemålarna Gustaf Cederström och Nils
Forsberg, genremålaren Hugo Salmson och landskapsmålaren
Alfred Wahlberg.
Fransk realism blev nu den konstnärliga ledstjärnan, och
med de något yngre landsmän, som lockats av de nyss nämnda
konstnärernas framgångar och några år senare begivit sig till
Paris, slog även friluftsmåleriet helt igenom i svensk konst.
Förebilderna voro Paris-salongens mästare med
Bastien-Lepage och Bonnat i spetsen.
Till den svenska Pariskolonien i början av 1880-talet hörde
de flesta av de målare, som kommo att skapa det nationellt
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
