Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI
varit en herskande minoritet som till sin förmån afpas-
sat de lagar, den stiftat till hela samhällets efterrättelse,
så har det ock alltför ofta varit öfverklass-idéer som
dikterat uppfattningen af äfven aflägsna tidehvarf.
Om historien, äfven i de delar som synes vara
bäst utforskade, oupphörligt skrifves om, så är det ej
blott derför att nya källor uppdagas, utan äfven der-
för att en senare tid med förändrade begrepp och ten-
denser, med nya samhällsideal läser samma urkunder,
som redan synts vara på ett uttömmande sätt anlitade,
med andra ögon, der ser ett annat innehåll och deri-
genom får anledning att revidera en häfdvunnen upp-
fattning af personer, händelser och institutioner. Ej
minst af detta skäl börjar Roms och Greklands histo-
ria för nutiden blifva något annat, än den var ej blott
för den gamla humanismen, för antiktillbedjare som
t. ex. fransmannen Rollin och tysken Herder i förra
seklet, innan dogmen om den klassiska forntiden bör-
jat rubbas, utan ock för de rättrogne latindyrkarne in-
emot våra dagar, t. ex. engelsmännen Grote, Macaulay
och Freeman. Att skrifva Aténs historia med ledning
af Perikles” tal, när de under Peloponnesiska krigets
första sommar fallne offentligen jordades, att uttänja
detta äreminne i volymer, är ett åtminstone numera
ohjelpligen fruktlöst förehafvande efter den tillintet-
görande granskning, som den utomordentligt lärde och
skarpsinnige «statsvetenskapsmannen och = filologen
Julius Schvarcz (Die Demokratie von Athen, 1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
