Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han så en dag hade en skarpögd kalifornier med
sig till lägret, blev Del Bishop riktigt arg.
»Det blir ingenting av, så mycket ni vet det»,
förklarade han ursinnigt.
»Men ni är rik nu», svarade Vance, »och ni
behöver inte arbeta.»
»Rik — å i helsike heller! Ni kan enligt lagen inte
avskeda mig, och jag ämnar behålla platsen så
länge jag har lust — begriper ni det?»
Tidigt på fredagens morgon infunno sig samtliga
intresserade parterna hos guldkommissionären för att
få sina inmutningar inregistrerade. Nu spreds
nyheten ögonblickligen. Inom fem minuter voro de första
på väg, och efter en halvtimme var hela staden på
fötter. För att hindra ingrepp i deras äganderätt
— genom flyttning av stakar och stympning av
tillkännagivanden — återvände Corliss och Del till
platsen strax sedan anmälningen hade skett. Men
med styrelsens sigill till bekräftelse på sin rätt togo
de saken lugnt, och den vilda jakten drev förbi dem
i en ständig ström. Då de kommo halvvägs, råkade
Del Bishop se sig om. Och där såg han St. Vincent
komma efter med raska steg och med den vid
sådana tillfällen vanliga packningen på ryggen. Just
här gick vägen i en stor krökning och ingen mer
än de tre syntes till.
»Tala inte till mig. Låtsa inte om att ni känner
mig», förmanade Bishop skarpt i det han knäppte
till sin nässkyddare, som gjorde honom fullkomligt
oigenkännlig. »Därborta ser ni ett vattenhål. Lägg
er där på magen och drick och låtsa som ni varken
ser eller hör. Och fortsätt se’n ensam dit fram till
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
