Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slås upp; men översten, som fortfarande var
beväpnad med den trebenta pallen, skingrade på ett
verksamt sätt oppositionens medlemmar, och operahusets
stridslystna innehåll strömmade ut på gatan. Sedan
upphörde fientligheterna, som det brukar gå till vi
dylika slagsmål, och hopen skingrades. De bägge
poliskonstaplarna vände om in för att upprätthålla
ordningen med tillhjälp av sina bundsförvanter,
medan Corliss och översten, åtföljda av
vargskinnsmös-san och Del Bishop, gingo ut på gatan.
»Blod och svett! Blod och svett!» utbrast överste
Trethaway förtjust. »Jag känner mig tjugu år yngre
efter den här dusten. Er hand, Corliss! Jag
gratulerar — gratulerar er hjärtligt. Uppriktigt sagt,
trodde jag aldrig, att det fanns så mycket ruter i er.
Det var en överraskning, sir, en komplett
överraskning.»
»För mig själv också!» svarade Corliss.
Reaktionen hade inträtt och han kände sig nästan sjuk.
»Och ni var också en överraskning, överste! Så som
ni skötte den där pallen . . .»
»Ja! Jag smickrar mig med att jag gjorde det rätt
ordentligt. Se på den!» Han lyfte upp det omtalade
vapnet, som han fortfarande höll i sin hand, och
instämde i de andras skratt.
»Vem är det jag har att tacka för hjälpen, mina
herrar?»
De hade nu stannat vid hörnet, och mannen, som
de hade hjälpt, räckte fram sin hand.
»Mitt namn är St. Vincent», fortsatte han, »och
jag . . .»
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
