- Project Runeberg -  Nordlandets dotter. Berättelser /
56

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till tak och vilade sina späda lemmar i det mjuka
gräset. Det första han såg var hästarna, som ännu
stodo sadlade och med stilla undran betraktade
miraklet. Ty hans far, som var trapper, hade endast
gjort en avvikning från vägen för att hans hustru
skulle få föda sitt barn i stillhet. Efter en timme
eller så sutto de bägge, som nu voro tre, åter i
sadeln och hunno snart upp sina kamrater. Färden
hade icke blivit fördröjd; ingen tid var förlorad.
Morgonen därpå lagade hans mor frukosten vid
lägerelden och red därefter femtio mil till solnedgången.

Fadern var en ättling av den kraftiga walesiska
stammen, som för långa tider tillbaka hade sipprat
in till Ohio österifrån, och modern var dotter till en
irländsk nybyggare vid Ontario. Från bägge hållen
hade han således vandringslusten i arv, en feberaktig
iver att vara i rörelse, att gå så långt som möjligt.

Under sitt första levnadsår, innan han ännu förstod
att använda sina egna ben, hade Jacob Welse färdats
på hästryggen genom tusen mils vildmarker och
övervintrat i en jägarhydda vid Red Rivers huvudflöde
i Norden. Hans första fotbeklädnad var mockasinen,
hans första favoriträtt älgfett. Hans första allmänna
begrepp voro att världen bestod av stora ödemarker
och vita vidder och att den var befolkad av indianer
och jägare vita som hans far. En stad var en
samling av djurhudstält — en handelsstation ett säte för
civilisation — och en faktoridirektör så gott som en
gud. Floder och sjöar voro huvudsakligast till för
att människorna skulle kunna färdas på dem. Bergens
nytta kunde han däremot icke få klart för sig. Men
han oroade sig icke för det, utan räknade dem helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddotter/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free