- Project Runeberg -  Nordiske Digtere i vort Aarhundrede : en skandinavisk Anthologi /
201

(1870) [MARC] [MARC] Author: P. Hansen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Steen Steensen Blicher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Steen Steensen Blicher.

201

Åf „E Bindstouw".

»Men no sku yi wäl haa en Vihs,«
saah e Skwolmæjster. »Syng fram, Visti!
Do ka jo w saamaange som dær æ Finger aa
Tæer paa wos Aalsammel. Men de sku wæ
søen en plasiele jen.« Visti ga hans
Naaggel et Snow, læhted sæ fræ e Stuel,
trak op i hans Bowser, sat sæ igjen,
spotted hans Skroe ued, aa tow we gilik:

Øwli han wa sæ saa løste en Swenh,
Skul han et Æren, saa stäk han irenh

Hisop aa hæhnier.
Gik han mæ Hjølli aa gik han mæ Pio w,
Aaller haad han Row,
Undtawwen nær han sow
Saa søhdele, saa bløhdele.

Skjøn Else hun æ sæ en Frøken saa fiin,
Hun gor i Silke aa Moer aa Hermelien

Hisop aa hæhnier.
So hun ham Øwli i Mark elie Skow
Aaller haad hun Row,
Undtawwen nær hun sow
Saa søhdele, saa bløhdele.

Dæ wa Daans po Goeren, aa Øwli han saang,
Saa mæ den aa saa mæ den saa lettele han

spraang

Hisop aa hæhnier.
Skjøn Else stod aa soe po, huddan han ku

sæ snow:
Saa fik hun ingen Row,
Undtawwen nær hun sow
Saa søhdele, saa bløhdele.

Skjøn E1 s e vil faaløst sæ udi den grønne Luhn,
Hin Tanker di wanked aalt i den samme Stuhn

Hisop og hæhnier:
Da mødt hun ung Eiler aal udi den Skow,
Aa saa fik hun Row,
Di udi Græsset sow
Saa søhdele, saa bløhdele.

AadasaahinForællernowa døh ud aaw Æll —
Den jenn gik te Himmerig, den aahn gik te

Hæll —

Hisop aah dæhnier,
Te Egtmand aa Haasbon ung Ej 1 e r hun tow;
Saa fik de Bæhgi Row,
Aa ve hweranne sow
Saa søhdele, saa bløhdele.

Den Vihs grinned di aa hvæhjen, aa
e Skwolmæjster skaaltred sæ aa gnej hans
Arm, aa saah: »De haa da wor en
skammele kaalhøhgen Knæjt den samm Ejler.«

»De ka hejer ett nøth aa væ saa mød
rædh a sæ« saah Kjen Pæjster »nær En
ska te aa ilaww mæ søen Nød.« — »De
mo Do wäl sejj« saah Pe Baahstrup,
han læhted sæ fræ e Bænk, aa sath sæ
igjen — »Haad mi Aallfaaers Aallfaaer wo
rædh a s86 9 saa had A knap sat hæhr.«

— »De war ibann« rowt Peh Pahvse,
»H^a veed Do om di Aallfaaers Aallfaaer?«

— »De skal A sæjj Dæ« suert Peh
Baahstrup. »Den Goer hær øhsten for, som
vi Bynner inno kalle Baahstrup, men di
Stuer kalle Marswynsluhn, den er i gammel
Tier bøgged op aa fier Bynnegoer. Di hor
te Annsbjerre, aa e Månd dæhr hed Jørren
Maahswyen. Han røw di Baahstrupgoer
nier, aa kyl di tow aa e Bebowwere i no
Huhs i Vium, aa den treddi smed han te
Søsle — faa degaang ku di jow tummel
wos lissom di sjæl behaahged. — Den Fjahr
de war aakkeraaet mi Aallfaaers Aallfaaer,
han fik ettv Nød faa de føhst, men han
vinted jow. Saa degaang te e Herrniand
baad faat de nøj Stowhuus i Baahstrnp rest
op, kallt han ed ætte sæ sjæl mæ de liæ
Swynnawn, aa gjor et Gill faa hans Slæjt
aa Venner. Som di no wa samled Herrer
aa Frowwer i e Øwwestoww, saa gor mi
Aallfaaers Aallfaaer in te dem ää taar hans Luh
aa, aa sæjjer: »Godaw! aall I gue Venner
aa Frænner!« — »Ær den Bunde gal?« rovt
somm a dem, aa vil hat ham kyl ud. Men
Maahswyen saah, te han mot gjahn blyww
let, faa de wa Jen dæ had hans Frispraak
ve ham. »Men hudden ka Do woww aa
tittelier wos søen?« saa han. »Aaejou« suert
mi Aallfaaers Aallfaaer, »A vedd ett ræther,
end te vi hør aallsammel te jen Slæjt. Gue
Haassbon hedde jow Maahswyen, den Månd
dæhr hedde jow Griis.han dæh hedde G a alt,
aa han dæh æ jow en W o n n i, aa mi Faaer
haa di aall si Daww kal Pe Sow — saa
maa A da aa wær e Swynslæjt.«

Aaeja! de grinn di aa. Men Jørren
Maahswyen tow teuers, aa saah: »Sin Do
ær aa wo Familli, komme Do te aa hae en
knøv Swynstejh aa bow 11 aa saa kommer A
aasse te aa gi Dæ nød aa rued i.« — Aa
den Stejh han mint, de wa Baahstruphues,
som han bøgged te ham, hwo han rueded aa
snahged got nok, aa lians Bønh ætte ham.
E Herremands Slæjt ær uddøe faa maange Tier
sihn, aa saaen ær aasse aal di anner baadde
Wonnier aa Grihs. Men e Sow i
Baa-struphuus haar indda jen løwwen G riis,
som I no ka sie.«

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddigter/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free