- Project Runeberg -  I Nordanland /
197

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synd om dem att de ej fingo någon
197
och en ung, grann jänta på 13—14 år. Den förre var Beret,
den senare Magga! I detta gräsliga väder hade de kommit
ned från fjället för att af nybyggarmor få köpa litet kaffe-
grädde, då det nämligen tagit slut på all den torkade, frusna
renmjölken och de däraf beredda ostarne. Vintern var gunås
lång i Finmarken!
Men nu var det
valuta för sitt besvär!
Med en björkkvast befriade de omsorgsfullt lappmuddarne
från snö, stego fram och utlade okonstladt syftemålet med sin
resa. Ollis hustru svarade tvärt, utan alla fraser och omsvep,
att hon omöjligt hade någon grädde att aflåta. Allt hö vore
snart slut, korna finge inom kort tugga bara löf och mossa,
mjölken gick åt till småttingarna, kaffegrädde saknade de
sjalfva, hade ej brukat sådan på länge! Jojo, det befanns
vara^ackurat detsamma som Beret med sin vanliga gissnings-
ormåga sagt gubben sin uppe i fjället, ehuru han varit odräg-
ligt envis att de skulle fara, så gement väder det än var —
han kunde rest själf, gubbstrutten, hade han fått känna på.
et var ingen friareresa det här, hvarken för lapp eller ren.
D e
t bjöds på en kopp kaffe, och samtalet afstannade
ett tag.
Nu slängde jag ut några norska glosor för att känna
mig för. Beret var klen i norska, men Magga redde sig
förträffligt. Tyst hade tösen från stugans väggfasta bänk
åsett de ynkliga nybyggarbarnens lek, nu steg hon upp och
satte sig småleende på en furukubbe bredvid mig. Charmant
som en förklädd prinsessa, det lilla förtjusande barnet!
Det är ingen »händelse» i den här skissen — det är
bara ett rent personligt, vackert minne jag berättar.
Vi språkade om renhjorden och fjället, om alla hundarne
och deras olika egenskaper, om skidlöpning och litet af hvarje.
Till vänlig hågkomst gaf jag Magga en ny, blank enkrona,
hvilken present hon behagade gengälda med en brokig börs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free