Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Men den hvithårige gamle skolläraren nere i kyrkbyn
slutar gärna sin bön med ett: »tillkomme Ditt rike och gif
oss Din frid, och gif åt vårt folk tillbaka trofasthet och för-
troende, redbarhet och enkelhet, och lär dem som makten
hafva att hysa en lefvande ansvarskänsla. Amen!»
Det var en ung man från södra delarna af landet.
Student, studiosus på folklif, svensksinne, kulturhistoria. Re-
dan som barn hade han svärmat för Norrland och Lappland
— där dvaldes de finaste tonerna han önskade fånga, där
sofvo de i granskymning inne i heliga vildmarker, dit miss-
ljud ej nått. I stämningsstunder hade han diktat om ur-
skogar och skummande vattenfall, om norrskenets drottning
som lät ^ sina vida kjortlar bölja som en linneväf på blek,
medan våderna sköto flammor i regnbågens alla färger. Långt
dar uppe i höga norden, på gränsen till det assimilerade
slavervälde, våra egna män en gång grundat, bodde alla
gamla goda svenskmannadygder kvar med den äran, medan
de nedåt landet vissnat under torparsystem, alltför tama för-
hållanden och ett utbredt geschäftslif. Renen var det väsent-
liga dragdjuret, och han ville gärna tro — såsom vännen
C. L. en gång framställt saken i bild i Andersens sagor —
att man också kunde rida på renen, att man bara behöfde
träda fars storstöflar på benen, låta händer och armar dyka
i ett par bälgvantar, hänga sig grensle öfver renens hals,
halla fast i hornkronan och gifva sig af ut på äfventyr bland
fjäll och vilda hålgångar i det vida, stolta Lappland. Till
landet långt där uppe i norr trådde han, där fick han fot-
fäste för sina drömmar och sin längtan. Han skulle lösa alla
sofvande sagor, lösa dem med sin brinnande hängifvenhet för
folk och bygd. Ut i det fria skulle alla dvärgakväden, all
stolt ensamhetsdiktning inne i markerna. Där nere skulle
man nu få lära känna karaktärstyper så att allt folket his^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
