Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
hull. Men sannerligen hade hon ej ett godt hjärta! Ja, kom
du till gården i sena kvällen när alla glöd slocknat på öppna
härden och allt husfolket sof i fållbänk eller på golfvet, nog
steg hon gästvänligt upp, tystade hunden och bäddade dig
en säng inne i lillkammaren. Och långt innan du hunnit
kläda af dig puttrade kopparkokaren öfver nybrasan och bjöd
hon dig till välkomst en kopp rykande hett, välsaltadt kaffe.
Ville du ha en mugg mjölk, hällde hon af kvällsmjölk en
bringare full och ställde den vid sängstolpen — den hade
ännu ej hunnit tätas i träbunken, och den bar smak af foder-
koket i fähuset. Dina sinnen förnöjdes, och du somnade godt
under den hemväfda ullranan.
Fisken hade hörts börja att stiga uppför bäckarna till trä-
sket. Tidigt en dag begåfvo sig far och mor ut i marken samt
medförde spåntinorna, hvarmed vattnet skulle stängas för
fisket. På natten skulle man ligga ute vid stockeld. Efter
uppblötta, krokiga stigar drog kosan fram till sankmyren,
där gåsskarorna rastat vid sin ankomst på tidiga våren.
Brokigt fågellif rådde också nu ute på tufvor och gungflyn,
och finduniga gåsungar lupo pipande bland hjortron- och
odonris, bland vattenklöfver och starr. »Vi skulle fresta
spänna några gåsar på hemvägen», föreslog Heikki, husbon-
den; >,barnen kan få lite roligt med dem på gårdsbackarna!»
Andra dagen på eftermiddagen gick finnfolket igen öfver
myren. Fiskefångsten bar Heikki i en kont på sin breda
rygg. Men nu skulle det ju bli jakt!
Konten ställdes i mossan, och Heikki och hans gumma
foro som besatta bland starr och sörja, så att smutsvattnet
sprätte högt rundt pjeksorna. Husbonden var rappast i vänd-
ningarna och fick ganska snart fast en gåsunge, men strax
därpå drog värdinnan ut en liten stackare som sprattlade i
gräset under en martall. Två fåglar kunde vara nog, ty
det var just intet lekverk att ränna öfver den gungande,
falska marksvålen. Milarne långa vandrade Heikki och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
