- Project Runeberg -  I Nordanland /
76

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76
i varm lappdräkt arbeta med den bångstyriga renen. Jag
hade en präktig lappmudd och där ofvanpå en björnskinnskrage
kring hals och axlar. Ramarna hängde ned på bröstet, och
klorna klingade mot hvarann som svaga klockor. Renen
kastade åt sidan in i skogen när en höskrinda mötte, och
badande i svett nådde jag landsvägen. Efter hand gick allt
lugnt och bra som sig vederborde, och jag blef kryare ju
längre vi hunno bort i marken. Det var en mörk och mulen
dag, ganska kallt och en smula yrväder. Skogen stod ned-
snöad, och vägen löpte fram mellan höga snövallar. På
myrarne stack en och annan djärgbjörkgren upp sina vissna,
knöliga armar ur det hvita täcket, och ripornas trassliga spår
mellan buskarna bildade ett egendomligt spetsbroderi. Ur en
martall sjöng någon fågel en monoton, långdragen låt, men
eljest var allting tyst och högtidligt, äkta högnordisk vinter-
skog.
Nu körde vi ner på Torneälfven vid Autiomes. Det gick
i galopp utför älfbacken, ty renens ben stöttes af pulkan.
Snö yrde massvis in i det vingliga fordonet. I stäfven, där
jag hade packningen inremmad i en oljeduk, låg redan en
hel drifva. Renen sprang med högburet, vaggande hufvud
och skygga glimtar i ögonen — men på isen lugnade den
sig, började flämta och hössja, nappade ibland åt sig en mun
snö. Det är alltid intressant att köra med ren, ett djur som
förblir halfvildt och en smula oberäkneligt. Hela färden diri-
geras med tillhjälp af en enda, i grimman fastgjord töm.
Öfver frusna bäckar nådde vi Kaunisvaara, men där gjorde
renen ett tvärt afhopp från vägen och skulle nödvändigt in
till den skötarelapp, som fostrat den. Men jag fick bukt på
djuret efter en ringdans i drifvorna.
I Kaunisvaara öfvernattade vi efter ett parti vira med
en sågverksinspektor och en skotsk kemist från Gellivare.
Också denne senare var ute på vintersport, men han hade ej
tid att följa mig till Norge. På morgonen fortsatte vi fram
cmi910 11 12 13 14 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free