Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koketteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon ville väl se om jag skulle nappa. Men det
gjorde jag inte...
Jag satt fortfarande och läste. Rätt som det
var hörde jag ett prasslande i gräset och ett tassande
af tassar och ett frasande af kjolar. Hon kom
tillbaka och nu hade hon Karo i sällskap. Hon och
Karo lekte. Jag antar, att hon äfven nu anade min
närvaro, ty hon sväfvade fram med de mest graciösa
rörelser och försökte till och med dansa på tåspetsarne,
hvilket emellertid misslyckades. Och hon hoppade
hit och dit och skuttade rundt omkring Karo och
klappade händerna och skrattade silfverklingande och
när Karo nafsade efter hennes hand uppgaf hon ett
särdeles melodiskt litet tjut. Hon tog ett äpple och
kastade det öfver gräsmattan och Karo rusade efter
äpplet och hon efter Karo och hela lifvet var en
dans på rosor. Och så ville hon att Karo skulle
släppa äpplet. Men Karo ville inte. Och hon
smekte hans päls och drog honom i svansen och
lade sin kind intill hans och kysste hans dräglande
nos. Det var en förtjusande idyll. Jag är säker
om, att hon anade min närvaro. Eljest skulle hon
väl inte ha rodnat så förskräckligt när hunden ställde
sig mot ett träd...
Jag satt ännu alltjämt och läste i bersån.
Plötsligt stucko hennes vilda lockar fram vid ingången.
»Titt ut!» sade hon skälmaktigt.
»Titt ut!» svarade jag allvarligt.
Hon kom in och satte sig vid min sida på
bänken och ritade nervöst med tåspetsen i marken.
Jag läste immerbadd. Slutligen sade hon en smula
otåligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
