- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
242

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vidar-Unnar ooh Vale-Sjövalde.
Naturlifveta rikedom,
f&fängUg-het, förg&nglighet.

8.

For rikedom och helsa
ej råder någon man,
fast honom går väl i liandom;
mången hemsöks af det,
som minst han väntar,
ingen sjelf för sin ro råder.

9.

Icke det tänkte
Unnar och Sjövaldc,
att dem välgång tryta torde:
nakna de vordo,
nödstälda i allt,

och lupo till skogs på vargars vis.

Balder-Svafad ooh Höd-Skartheden.
Älskogs makt.

10.

Ålskogs makt
har mången plågat,
ofta vållas qvidan af qvinnor;
till men de vordo,
fast den mäktige Gud
dem skapat till fägrings fägnad.

11.

Såta de voro,

Svafad och Skartheden,
den ene ville ej från den andre vara;
tills de kommo i kif
för en qvinnas skull,
hon var dem till förderf danad.

12.

Intet de vårdade
for den väna mön,
hvarken sol eller sommardagar;

ingenting

låg dem annat i tanken
än den ljusa, täckeliga tärnan.

13.

Dystra dem voro
de dunkla nätter,

ingen sömn de längre lugnt njöto;
men af denna sorg
drog sig samman hat
mellan verkligt goda vänner.

14.

Ohörda dåd,
såsom oftast sker,
varda grymtneligen guldna:
till holmgång de gingo
för det hulda vif
och fingo begge sin bane.

Balder-Vebode ooh Nanna-K&dny.

Högmods fall.

15.

Af högmod yfvas
borde ingen man,
det har jag sannerligen sett!
ty de fleste, som slikt
sinnelag nära,
städse från Gud gånga.

16.

Rika de voro,

Rådny och Vebodc,
och tyckte sig endast godt göra;
nu de sitta
och sår förbinda
vid elden ömsevis.

17.

På sig sjelfva de tröstade
och tyckte sig ensamme vara
ypperst af allt folket;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmgullveig/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free