Note:
This work was first published in 1994, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X
– Birgit! sade jag nu helt högt när jag gick uppför
trappan.
Mattan var sliten. Mässingsskoningarna oputsade.
Jag var ensam i trappen och hörde inte längre sorlet
från kaféet. Jag kunde åter högt säga:
– Birgit!
Det var en besvärjelse. Så använde jag hennes namn.
Med det kunde jag ge en signal, kunde tränga undan
obehag. Byta tankespår. När jag var barn hade jag sagt:
– Stella!
Då kunde jag bli alldeles mjuk och varm inombords
utan att någon såg det på mig. Jag kunde säga det tyst
för mig själv också när det blev bråk. Då kunde jag
liksom flytta mig bort från dem alla. De kom inte åt mig
längre. Så var det också nu med Birgit trots att hon var
på riktigt och inte bara en fantasi som Stella. I flera år
hade jag tagit till Lilly.
– Lilly! sade jag då.
Ibland högt men för det mesta tyst inom mig. Då
kunde jag övervinna obehagen. Nu när jag tog Birgits
namn i munnen trängde jag undan
provokationsfunderandet och dess illabefinnande.
Inte hade jag sagt Birgit själv detta. Aldrig skulle jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nmds/0297.html
