- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
291

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Det får räcka, sade hon. Brittiska pund kan vi
använda. Men du måste ha något själv. Fem pund, mer
får du inte växla i bank heller numera, tio
schweizerfranc och hundra svenska kronor. Det bör du klara dig
på några dagar.

Hon lämnade mig pengarna. Jag stoppade tillbaka
dem i min plånbok.

– Nu begår jag hor med henne i mitt hjärta, tänkte
jag. Ser med begärelse på henne. Men hon får
ingenting märka. Det är för att hon ser ut som en
komsomolka på Röda torget 1934, en av Dejnekas flickor,
frisk, öppen och stark. Hon sträckte sig efter
portföljen. Hon kastade samtidigt en blick på skrivbordet.
Mihajlovićartikeln låg där bredvid maskinen. Hon lade
pengar och pass i portföljen.

– Men vad är det fråga om, sade jag. Varför måste jag
hem. Mitt visum har inte ens gått ut.

– Det finns flera skäl, sade hon. Ett rör dig
personligen och det är lite allvarligt för dig. Man undrade över
din rekommendationsskrivelse. Somliga kamrater fick
för sig att det var något som var verkligt fel. Det var
därför vi tog tag i dig.

– Jag har förklarat det, sade jag.

– Jo, jag tror på dig. Vi gör det, det sade man dig i
förrgår. Men andra gör inte det. Det var illa nog att du
skrev den.

– Det var inte jag som skrev.

– Skyll inte från dig som en barnunge. Du var med
om att skriva. Det var barnsligt. Dumt av dig också att
visa fram det. Men fullkomligt idiotiskt att lämna ifrån
dig papperet så det kunde gå på cirkulation. Hade vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free