- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
176

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bowed dey heavy heads, shet dey moufs up tight an’ cried,
An’ Ma lef’ de stage, an’ followed some de folks outside.”

Dere wasn’t much more de fellow say:
She jes’ gits hold of us dataway.


– Han är en fin poet, sade Maxine. Han vet något om
blues också. Men America is a white man’s country och
en negro poet är ingen riktig poet för de vita kritikerna.
Det är som att Ma Rainey och Bessie Smith kom på
race records.

– Jag hade skivsamlingen med mig från New York
när jag kom till Sverige 1940, sade jag.

– Men den tidens blues var inte upproriska, sade
Maxine. Det måste man komma ihåg. Det var andra
tider då. Också Bessie är lite onkel tomsk i Poor Man’s
Blues. Hon ber the rich man öppna sitt hjärta. Nu efter
det här kriget har man slutat be. Man vet att det hjärtat
är iskallt. Nu kräver man. Det kommer aldrig mer att
bli som förr.

Men det blev det ju. I Bryssel meddelade amerikanska
ambassaden att den klubb hon sjöng på skulle
bli out of bounds för all amerikansk service personal
om man en gång till kom på Franz att dansa med
en vit flicka. Så hade amerikanska konsuln gjort på
Club Parisiana i Köpenhamn också när de var där,
berättade Maxine. Och han hade bara dansat som
kamrat. Flickan var ju gift med en svart pianist
därtill. Men det kände inte amerikanska ambassaden till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free