Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagbladets Arvid Fredborg publicerade Bakom
stålvallen på Norstedts och Sydsvenska Dagbladets
Gunnar Th:son Pihl Tyskland går sista ronden på Bonniers.
Båda skrev de om miljonmord. Men 1942 var det ännu
mest vi på vänsterkanten som blivit klara över att den
tyska fascismen var något helt radikalt nytt och ont.
Jag hade samtidigt läst om det nya Ryssland på ett
sätt som gjort mig till svärmande sovjetbeundrare.
Och jag hade första gången fått känna på en flickas
kön.
Det var i den trädomgärdade trekanten vid
Slättvägen bortom Alléparken. Där fanns två parksoffor och
en sandlåda. Det var Lars, min klasskamrat som hade
en äldre bror som kände två flickor från Traneberg. De
skulle komma på kvällen. Han hade berättat det efter
lunchrasten. Den kvällen hölls vi på en soffa, den äldre
brodern och jag, med den ena flickan. Hon hette
Erna. Det var redan mörkt. Vi fick av henne trosorna
och jag kände hennes könshår under handen. En
underbar strävhet. Men brodern var mer försigkommen
och hade redan hela högerhanden mellan hennes lår
och flickan förde bort min hand för att han skulle få
vara i fred med henne. Lars fick bara släta sin tjej. Han
fick inte ens som jag med Erna, känna på henne. Lars
och hans bror måste hem sedan. Klockan var över tio.
Fadern var noga med tiden. De var redan ute alltför
länge. Men jag skulle upp mot Stora Mossen och följde
därför flickorna till Alléparken där de skulle ta
spårvagnen. Jag gick bredvid Erna, såg på henne. Hon var
kortvuxen, mörkt hår med pannlugg och stor mun.
Hon gick i Alviksskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
