- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
56

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var tolv tjejer som satt sex på var sida om den
långa bänken och monterade chassiet till
radioapparaterna. Jag skulle rulla fram kärran med delar till
dem. Flera av dem var snygga. Men det var särskilt en
som alltid djävlades med mig. Hon som satt längst ut.
En kraftig blond tjej i tjugonågontingårsåldern med
håret i knut i nacken.

– Se! Har gossen inte ett sugmärke på halsen i dag
igen. Inte undra på att han går så sömnigt. Han får
visst aldrig nog av det. Nu har han varit med sin käresta
hela natten igen.

Det hade jag inte. Det visste hon mycket väl. Något
sugmärke fanns heller inte. Men det var mitt eget fel.
Hon hade frågat om min käresta första dagen och jag
hade sagt som det var att jag ingen hade. Men nu
skrattade alla tjejerna åt mig och jag kände hur jag
rodnade.

– Nu rodnar gossen också, sade hon till flickorna. Ja,
se de gossarna, de gossarna. Aldrig kan de på dagarna
stå för vad de håller på med om nätterna. Gossen
bönar nog han med om kvällarna.

Så började hon sjunga:

Du skall få mitt hela liv
Allt för Alla och Tidsfördrif
Bara du vill söva
söva bakom röva.


– Sådana är de kissedoggarna, sade hon. Jag känner
dem nog.

Jag stod alldeles stilla med min vagn. Jag kände att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free