Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare högre, då det är elektriskt ljus som här, bad o. s. v.
Sen blir ju värdet sjunkande, ju sämre bostaden är.
— Och detta, frågade jag, då vi kommit ut igen, är det
grundtypen för de nya statbostäderna här i Skåne?
— Ja! svarade ciceronen, lite dröjande. Ja! Det kan man
ju säj. På sätt och vis. För di bäste. Så bra kan det ju aldrig
bli i di gamle ombyggde statshusen, hur man än förbättrar.
Det skulle bli för dyrt, då vore det bättre att riva och bygga
alldeles nytt. Och det har man också gjort på några håll.
— Så förbättringen är i gång överallt? Vad säger doktorn?
— Det tror jag nog, man vågar säga.
— Men nu är det en alldeles speciell sak, jag undrar på.
Nu får dessa statare nya bostäder, här byggs småbruk och
egnahem i tusental, och ingenting kan vara mer glädjande.
Men när nu dessa tiotusentals människor så här med ens
lyfts upp ur snusk och vantrevnad och ska starta så att säga
ett alldeles nytt liv, vad har dom då för exempel och
förebilder för ögat? Vad går dom efter? Jag tänker, då jag
frågar så, närmast på vad en provinsialläkare uppe i
mellersta Sverige kallade för hemvården, trevnadsvården. Har
dom slotten, arrendatorsgårdarna, de förmögna
bondgårdarna till förebild?
— Det är omöjligt att säga! svarade både doktorn,
inspek-trisen och ciceronen.
— Det bästa, sade jag, är väl, att jag får se en gedigen
bondgård och sen göra mina egna jämförelser.
— Utmärkt! Vi ska just till en sådan gård nu! sade
ciceronen.
De skånska bondgårdarna äro ju berömda. I den lokala
litteraturen framstå de ju som himlens boningar, och
inbäddade bland gamla monumentala träd äro de ofta helt
enkelt underbara. Av människor, som växa upp i skuggan
av dessa susande, honungsdoftande jätteträd, vilka bevaka
deras ingång och utgång, år ut, år in, måste formas ett
rotfast, tryggt släkte. Och det inre av det hus, vi nu trädde in i?
Ja, jag skulle närmast vilja säga: som ett välmående
stads-borgarhem på 1880—1890-talen. Ett stort ljust kök, mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
