Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
strukit öfver landskapet och utplånat alla fåror och
ojämnheter, och det hela gaf intryck af något mjukt,
segt, bildbart, som jäste och svällde i den
frenetiska värmen.
Från sågverkens höga skorstenar stod röken
rätt upp, och rymden tycktes redan förut så mättad,
att den ej orkade mottaga mer. Ångbåtarna
lämnade liknande moln efter sig, och ännu en
halftimme, sen dessa moln släppt skorstenen, sväfvade
de som svarta fågelsvärmar öfver älfven och kastade
en hotfull skugga på dess vatten.
I allt detta skumma, ögonpinande, som af
hemlig eld skimrande lyste så, långt borta, en ensam
båt på älfven, hvit, så att det sved, hvit, så att man
ville gråta, och alla de tusen ögonen kring
stränderna hängde törstigt vid denna hvita läskande yta.
Och en frosskakning ilade öfver alla.
Filip Lomark stod halfnaken och flämtade och
såg med slutna ögon rakt fram, döfvad af hettan,
bruten af arbetet och rinnande af svett.
Frans Geting satt på en klanthög och flåsade.
Då såg Filip den gamle Olof Lomark komma
långsamt gående på en högbana, högt mot den
rödaktigt glänsande himlen. Han gick så långsamt
och stödde sig mot sin käpp med elfenbenskryckan.
Han föreföll spöklikt stor och dyster, där han syntes
ensam midt i rymdens vida rum, och all
vördnad, all fruktan och all kärlek, sonsonen i sitt hjärta
hyste för honom, ökade proportionerna och
förvandlade honom till en jätte. Filip trodde, att denne
man skapat alla sågverk, som lågo rundt stränderna,
hans viljas makt hade skapat allt lif kring älfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
