Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
SPINDEL FEJDEN
Du menar, att jag är en tjuf! frågade jag, kallt.
Kallt och behärskadt, min gosse.
Det svarar jag inte på! sade han endast.
Men du hotar mig med process? frågade jag.
Ja, svarade han.
På dessa grunder? tillfogade jag.
Ja! sade han.
Vet du, min gosse, hvad jag då gjorde.
Allting stod klart för mig, jag begrep honom och
kände honom som min ficka, jag såg, hur detta
med skogsköpet alltifrån första ögonblicket var ett
planlagdt försåt att locka mig i för att strypa mig,
och jag såg, hur han hela tiden tänkt alliera sig
med Franz Twieselmann i rätta ögonblicket, sen
jag upparbetat affären åt honom, och så störta
mig.
Djäfvul!
Jag hade min fars revolver i fickan, laddad.
Hvart jag gick hade jag den med mig, den hade
följt mig i åratal, jag kände mig inte lugn utan
den, och det var, som om jag burit den i alla dessa
år bara för detta ögonblicks skull.
Jag drog upp den lugnt och utan någon minsta
öfverilning.
Jaså! sa jag bara. Så siktade jag på honom,
men han flög ihop, och som en blixt kröp han
under sängen. Skogsinspektoren sprang på dörrn,
men jag kastade mig ner på golfvet och sa inte ett
ord utan siktade bara under sängen i skumrasket
och tryckte af. Det tog, han gaf till ett skrik och
stönade som en döende ...
Ah! Det var mitt lifs ljufligaste ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
