Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
Lägg dik icke i mine affärer! skrek Franz
Twieselmann. Jak kan jo vare så misslycked som
jak behaker, det er min private fråge, och du skall
icke sätte fram dette förpannete ansikt, det gör mik
gal!
Fru Twieselmann vände sig och gick ur
rummet utan vidare.
Den kvällen hade man en första känning af
höst. Det blef mulet, och blad prasslade ner från
träden, det klagade svagt i fönstren, dörrar slängde,
och ibland knackade några regndropp mot rutorna.
Fru Twieselmann låg redan, då hennes man
klädde af sig. Innan han kröp i säng, föll han
på knä framför henne och sade:
Låtses icke, att du sofver, Edwich! Nu är jak
ydmjuk och önsker, att du icke är mere ond. Jak
skall sofve och hvile, och i morgon har jak en
masse gote idéer!
Hustrun öppnade ögonen, såg på mannen och
svarade:
Jag är uttröttad, Franz, af oro och af vädret
och af dig! Låt mig sofva!
Sig paré, Edwich, att du icke er ond på mik!
bad han.
Jag är inte ond, Franz, käxa nu inte, utan
lägg dig och låt mig sofva!
Då smög han stillsamt i säng och släckte
ljuset, och snart sof han.
Hur många timmar, som förgått, det visste han
inte, då han kände en darrning genom hela sin
kropp, en hastig ström af hetta, och han kände,
att någon rörde sig öfver honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
