Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
Franz Twieselmann yttrade inte ett ord, medan
han färdades genom den svala morgonluften, men
när han satt i gräset, tittade han upp till
Nordstrand, på hvilkens nakna ben hullhåren glänste
i morgonsolen, och knöt näfvarna och skrek.
Jak skall, förpanne mik, aldrig mer lägge
port titler med en förpannet bokhålleri
Men Nordstrand höll sig för magen och vred
sig af skratt; och skrattet flög öfver ådalen, och
innan veckans slut fanns det inte en gård, där man
inte skrattade åt denna Franz Twieselmanns
malheur.
II.
Patron Hökerts i Nedansjö hade, som jag förut
berättat, en guvernant, som hette fröken Göhle.
Hedvig Göhle var hennes fullständiga namn.
De flesta af damerna i ådalen hade blå ögon.
Det hade också fröken Göhle, men hvilken
skillnad på ögon! Det var en gammal hederlig
bondmålare, som målat de förras ögon. Först då hade
han målat en svart punkt, och sen hade han med
en annan pensel doppad i kobolt dragit en ring
omkring den svarta punkten, och så var ögat blått,
alldeles som det skulle vara.
Men på det sättet voro inte fröken Göhles ögon
blåa. För det första var den svarta punkten som
en rundslipad diamant med små, små facetter, och
inne i diamanten dallrade en svartgrön vätska, som
tände en här af gnistor i alla de små facetterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
