Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
Det var på försommarn, och vid Utvik låg
ett tyskt fartyg och lastade.
Franz Twieselmann och hans bokhållare
Nordstrand hade varit ombord hos skepparen, och när
de ändtligen skulle bege sig hem, kvittrade redan
fåglarna och gryningen sken öfver bergen.
Men af vissa orsaker ville skepparen inte låta
de båda gästerna våga försöket att ta sig nerför
lejdaren till roddbåten, och därför ordnade man
på ett annat sätt. Vid storrånocken var ett block
fastgjordt med löpande lina, och nu slogs linan om
lifvet först på chefen, Twieselmann, och sedan på
bokhållaren, Nordstrand, och så firades de ner i
båten, där en af besättningen väntade dem. De
sågo inte så mycket ut för mänskliga ögon, när
de långsamt firades ner, och när de ändtligen sutto
på tofterna, stodo deras rödsprängda ögon ur
hufvut och munnarna hängde slappt.
Den förpannede skipper, sade Franz
Twieselmann, han krossede min make!
Alltid en tysk mindre! svarade den orädde
Nordstrand.
Förpannete svensk! skrek Twieselmann.
Förpannede tisk! härmade Nordstrand.
Jak skall, gud förpanne mik, sette dik från din
plats! skrek Twieselmann.
Och jak skall, förpanne mik, legge dik på tin
nos, om du är stursk! svarade Nordstrand.
Under dylikt samtal uppnådde de så
småningom stranden och dinglade uppför backen till den
lilla torpstugan, där kontoret var inrymdt och de
hade sina rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
