Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•27
och eländig usling, då går du från detta hus och
visar dig aldrig mer för mitt ansikte. Nu vet
du det!
Därmed vände gubben ryggen åt honom och
gick samma väg, som sonen gått förut, men Den
Helige Ande hade ingenting att säga eller visa en
gammal gubbe, och därför kom Hans-Erik till
Stensland med alldeles samma hårda humör, som
han nyss haft på Åbord.
Han träffade Jon på vedkasen.
God dag, sade han, är det här af veden, som
du sälj i lag med pojken min?
Jon stirrade på honom.
Hva? sade han.
Jag vill bara säga dig det, fortfor då
Hans-Erik, att vill du nedgöra landet för oss bönder,
så kan det vara din sak, och straffet får du nog
känna i sinom tid. Men vill du göra pojken min
till en sådan bof och eländig usling, då skall du,
fan i min anda, få med mig att göra. Så nu vet
du det!
Jon Sjölander tittade på honom, och
Hans-Erik Lomark tittade tillbaka.
Håll käften! sade Jon till slut och började
åter hugga ved.
Nu vet du, hvad jag har sagt! sade Hans-
Erik.
Dra du vägen fram till helvete! sade Jon.
Det tör väl närmast ska vara här, det!
svarade Hans-Erik, hvarpå han vände sig och gick
sin väg, lika lugnt och långsamt, som han kommit.
Nu har jag sagt åt Jon Sjölander så pass, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
