Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
mandobrygga, och inomhus spår av mycket gammal bebyggelse,
gammaldags kök med stor, hemtrevlig spismur, sjötavlor på
väggarna, den där alldeles obeskrivliga stämningen i fiskare- och
sjömanshem, propert i minsta detalj, ombonat och samtidigt, på
något oförklarligt och obegripligt sätt, liksom fjärran, liksom med blå
horisont över varje minsta sak, alldeles som horisontglans i blicken.
I högsätet tronade den då 75-årige gubben med barnen omkring
sig, gumman ordnade i köket med kaffebrickan, det var som en
scen ur Dickens, nånting av "Barkis" och "Pegotty".
Och nu har jag sett dessa samma människor här ute i deras
sommarmiljö, jag satt inne i köket, medan de åto frukost, vi
pratade om allt möjligt, och sen ritade jag gubben, som hade bråttom
att komma från det overkliga, som var att måla och målas, till det
verkliga, härliga livet, som var att snickra en lekstuga åt den
lilla muntra sondottern..
Sannerligen, det var som en klassisk idyll. Jag tänker då
närmast på de i sin enkelhet monumentala skildringarna i "Chez nous"
av bondebefolkningens liv i södra Frankrike. Vad författaren heter
kommer jag inte på, så här i en hast, det var en gammal
högadlig typ i alla händelser, och han fick något gentilare pris för
15—16 år sen. Jag kommer för resten ihåg en sak i samband
därmed.
Det var våren 1924, Einar och John Ekman och jag hade åkt
ner till italienska rivieran och legat och solat oss i Santa
Marghe-rita a mare, därifrån fortsatt till franska rivieran och legat i Nizza
och Monte Carlo och voro en vacker morgon på väg därifrån till
Marseille för att hinna förbi några trävarukonkurrenter till vissa
franska köpare för viktiga affärsavslut, vilket också lyckades, när
vi kommo hem, hade John hela årsproduktionen placerad.
På tåget mellan Monte Carlo och Marseille kom jag i samtal
med en äldre distingerad fransk herre, som satt bredvid en
staty-liknande engelsk biskop. Vi kommo in på frågan litteratur, och
jag kom att nämna min beundran för — nu har jag namnet —
för Joseph de Pesquidoux och hans serie skildringar från området
mellan Bordeaux och Pyrenéerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
