Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNDSVALL- HUDIKSVALL
241
platser, jag skriver om. Utarbetning kan det aldrig bli tal om, och
just när jag glott mig in i en plats genom att rita, så att jag skulle
kunna göra något riktigt, börjar motorn surra, och det bär vidare.
Har för övrigt också sin tjusning.
Men jag kan aldrig upphöra förvåna mig över, att vi ha så få
norrländska målare. Om man ser tillbaka i tiden, är det väl först
Höckert med sina Lapplandstavlor, sen kommer Johan Tirén, och
sen ha vi Anton Genberg för Jämtland och Carl Johansson för
Ångermanland, båda utmärkta, var och en i sin art. Ja, så har man
ju tidigare sådan turistkonst som t. ex. den Palm på sin tid
presterade, och det var ofta vackra saker, men inte gav det den
norrländska landskapssjälen. Hittills är det väl egentligen bara Helmer
Osslund och Leander Engström, som på allvar brottats med och
delvis lyckats lösa det kniviga problemet. Deras begränsning är,
att de fastnat för det arktiskt ödsliga och människotomt
monumentala i Lapplandsnaturen och överflyttat denna syn alltför ensidigt
på de bebyggda kustlandskapen, då de målat dem. Det har i
praktiken inneburit ett kringgående av problemets svårigheter och en
för deras efterföljare farlig stereotypering av synen på Norrland,
liksom det innebär vådan av, att uppfattningen av Norrland som
ödeland grävs allt djupare in i övriga Sveriges medvetande och
därmed i icke oväsentlig grad bidrar till den både felaktiga och
farliga synen på Norrland som en kulturlös koloni, vilken man kan
behandla hur som helst, en uppfattning, som ju vi norrlänningar
av den nya tiden satt in så mycket arbete på att söka utrota till
såväl Norrlands som, i samma stund, hela Sveriges bästa.
Leander Engström var under sina sista år på väg att övervinna
denna begränsning, han hade redan gjort en del saker från
Medelpad, som pekade mot en mjukare och mer trogen framställning
av motiv, vilka visade förut icke på samma sätt berörda sidor av
det norrländska kulturlivet. Men annars är det nog bara Carl
Johansson, som rört vid kulturvärdena i Norrland. Han har i ofta
strålande men försynta bilder visat glimtar från gamla nerlagda,
minnesrika bruk, han har gett den urgamla bondebebyggelsens
poesi, han har fått fram stämningen över de snart försvinnande,
16 Nordström, Flugiga värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
