- Project Runeberg -  Denna flugiga värld /
111

(1941) Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖRNSKÖLDSVIK -HÄRNÖSAND

111

§ 5. Kl. 4 e. m.

Trysunda.

Kl. 3.55 e. m.

Från: kl. 6.12 e. in.

§ 6. Kl. 6.20 e. m.

En hamnfogde.

Här har jag nu äntligen känslan att komma till verkliga fiskare,
och som en prima representant för dem stod hamnfogden här,
Lilius Lundström, en 63 års man. Han sade skrattande:

— Jag har fem flickor i Stockholm. Ja, tre är gift, två har
plats. En på Pub, eller van’e het, det ä nån slags servering, och
en på Konstnärshuse. Ja, hon ska slute nu och gifte sej. Men når
dom komma hem, hit, så säj dom: ja, Herregud, så fint! För, si,
dom trivs int i Stockholm.

Där har man en av de hundratusentals trådarna från landets
olika provinser till det människoslukande Stockholm. Jag undrar
alllid, då jag ser kypare och servitriser på Stockholms
restauranger, expediter i butikerna, ungdomar på kontor, chaufförer,
poliser, arbetare i olika branscher, hembiträden o. s. v.

Varifrån komma de? Var ha de vuxit upp? Vad ha de för
slags landskap innerst i hjärnan? Vad ha de för slags första
urtyp av människor i hjärtat?

Och när tillfälle erbjuder sig, brukar jag alltid och
undantagslöst fråga alla om deras härstamning. Jag kan inte låta bli. Det
är, som om jag inte finge ro annars.

Här såg jag nu Pub och Konstnärshuset från denna fiskehamn
långt uppe i Norrland. Och genom Linus Lundströms ord kunde
jag se en liten flik av de själsrörelser, som virvlade omkring i
dessa två etablissemangs damm- eller rökuppfyllda atmosfär.

Ja, du gamla svenska folk, vad du har för ett grepp om min
egen själ! Hur jag ständigt levt med dig i tankarna! Ju äldre
jag blivit, desto mer har jag själv försvunnit, desto mer har jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nlflugiga/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free