Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 FISKARE.
Fader Äbygge och Jan Ågren hade gått bort
för att se om gärdesgårdarna och en del annat,
och ungdomarna jämte Jösse voro lämnade för sig
på den lilla sluttningen ner mot stranden.
När man en gån g låg och hvilade och hade
haft mer besvärlig sval än förut, pekade Jösse tvärs
öfver sundet. Där gick en man och plöjde, han
hade häst för plogen, och bakom honom följde
en kvinna i röd klädning och med hvitt huckle
på hufvut.
— Losa ha det bra, dom! — sade Jösse. —
Dom få ha häst till låns tå bönnren, dom. Men
fiskara gett dra själf.
— Ja, äsch dom orka. Men det är somliga
tå dom, som bara drif på! — svarade Danke med
en gliring.
— Jag tänk, du är nog van till dra, så dra
du plogen en gång, så var det int värre än till
styra’n — svarade Jösse. — Eller hvad säj du,
Hanna?
— Vet jag, om Danke dra, jag?
— Jag tänkte det, jag, sade Jösse.
Och dagen var blå och varm.
Från hafvet kommo måsarna sväfvande, och
en och annan and flög snabb och skriande öfver
de plöjande, men vinden var västlig. Man såg
kustbåtarnas hvita skrof passera mellan ön och
fastlandet och ångare och seglare, som styrde in till
sågverken i fjärdarna, och ibland syntes på det
stycke horisont, som fanns mellan Skäret och Ling-
Losa — lotsarna; Gett = måste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
