Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEDEN
•231
Maria! sade han. Nu skall du tiga med ditt
ständiga sken. Det är en inbillning, som du har
fått. Gör som jag vill, och du skall se, att
inbillningen försvinner.
När han sagt detta, grep han henne om
hand-lofven, men när han lutade sig öfver henne,
föreföll det henne, som om ett af dessa själlösa block
böjt sig ner.
I samma ögonblick var det, som om Jakob
Unæus gått förbi hennes hjärtas fönster. Skenet
föll ett ögonblick öfver honom, sen var han borta.
Han var blind! Blind som alla de andra.
Hon drog till sig sin hand och sade med
häpen röst:
Du är ju blind 1
Då svarade han:
Och du är ju galen, du vet ju inte, hvad
du vill.
Jag vill gå! sade hon, och hon reste sig och
gick.
Ända till dess att båten återvände, satt hon
ensam nere i stranden och betraktade hafvet och
lyssnade till dess dån.
Och i det hon vände ögonen mot månen,
mumlade hon:
En svan är du ändå! För mig!
Hon var inte olycklig, och hon grät inte; hon
rörde med foten i sanden, och hon tänkte på hvad
hon nu kände. Hon kände sig, som när en gäst
har lämnat ens hus. Allt återtar sitt gamla läge,
och allt som är, är bara för ens egen skull; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
