Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 ÅSKVÄDRETS INFLYTANDE PÅ ETT ÄKTENSKAP
och skramla och rassla. Som om man börjat ordna
med någonting.
Fru Unæus var nere i stån, ty det var
torgdag, och staden var full af fiskare och bönder.
Det måtte bli ett förfärligt oväder! sade alla
människor och stodo med ansiktena mot himlen.
Det är betänkligt, sade en gammal man, att
vindarna ska gå bakom bergen och skyffla fram
mer och mer. Jag tror, hvarenda en som finns
här i nejden hjälper till. De äro ju som bortblåsta!
Se! Vattnet ligger ju blickstillt på fjärden och
ångar af hetta.
Men fru Unæus gladde sig för sina gurkors
räkning och skyndade hem, så att hon i tid skulle
hinna täcka dem mot hagelbyarna.
Nu var solen borta, och himlen var som en
gammal drinkares uppsvällda ansikte med blåa
kinder och röd näsa och röda och gula och
gredelina blommor; och detta ansikte reste sig öfver
en kropp, som svettades och rös omväxlande.
Det var alldeles stilla. Fåglarna hade
försvunnit, och kattorna sutto i alla dörrar och
blinkade.
Då small det till med ens. Och det blef
kolsvart, som i en tunna. Och ljungeldarna fräste,
som om alla stadens kattor rukit ihop och spottat
eld i mörkret.
Och det dånade, som om molnen varit af sten
och ramlat ihop, och marken darrade, och
fönstren skallrade, och hundar med svansen mellan
bena gnodde som streck efter gatorna och yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
