Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T VÄLSIGNADE ARBETET
117
pade i träden, och röken steg ur alla skorstenar,
och människorna sprungo om hvarandra på
gatan. De skrattade och tryckte hvarandras händer,
som om de kommit från en lång resa och gladde
sig åt att vara hemma igen.
Mannen, som såg detta, började sjunga och
dansa på golfvet, och då steg han på en nubb.
Han tog upp den.
Min kära vän! sade han. Vill du pröfva,
hur mycket jag tål I I dag tål jag allt, men kan
du säga, hvad jag har varit utsatt för! Nej,
hvarken du eller jag.
Och så kastade mannen den lilla nubben in
i brasglöden och hvisslade och sjöng, medan han
klädde sig.
Men hans värdinna stod i nyckelhålet och
kikade in till honom. Hvad är det med honom?
tänkte hon. När han får hvila, så ser han ut,
som om han hade onda andar efter sig, men när
han skall i selen igen, lefver han, som han inte
vore klok.
Detta kunde hon inte begripa.
Mannen stod framför spegeln och fingrade sig
i pannan.
Du, lilla rynka, sade han till den spädaste
rynkan, du skall vara ett minne af denna jul!
Och så gick han ut.
Värdinnan tittade efter honom, där han
försvann borta på gatan; han gick med raska steg
och var spänstig och rak i ryggen som en gammal
general.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
