Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!>86
MANNEN, SOM MÅSTE OFFRA
fram. De runnö nerför kinderna, sakta, och de
glittrade i månskenet som is.
Kanske,, om någon en månskensnatt sett dig,
har du också gråtit som denne, och då skall du
förstå, hur bittert mannen led, om jag nu be
rättar, hva.d han såg bland drömmens skuggor.
Han såg omkring sig en dunkel natt, men
framför honom var den nedersta delen af himlen
ljus och af en genomskinlig, gul färg. Ett
svagt sken föll från denna del af himlen öfver
en väg, det var en landsväg, som gick öfver en
slätt. Skenet speglades i vattensamlingar på vägen,
och vägen., så långt den nådde, innan den blef
mörk, tycktes belagd här och hvar med guldslantar;
ty så lyste vattensamlingarna.
Rundt omkring var allting fullkomligt stilla.
Det var stilla, som om man vetat, att en väktare
gjort sin rond och sedan satt sig att sofva bakom
en mur.
Då syntes en gubbe gå på vägen. Han gick
bort mot ljusningen. Han var gammal, ty han gick
långsamt och stödde sig på en käpp. Ena handen
höll han på ryggen, och man kunde känna, att
han funderade på någonting. Egentligen var det
sorgliga saker han funderade på, men samtidigt
måtte han ha haft något inom sig, som, så att säga,
gjorde sorgerna oväsentliga. Ja, det var, som om
han varit två människor i en och samma person.
Den ene af dessa var den, som ständigt drog honom
fram emot den gula randen, men den andra, ja,
den andra! Hur skall jag kunna beskrifva honom?
Den andra var hela natten omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
