Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfver ändra läge, måste hållarne flyttas derefter. Vid widertrycket
borttagas hållarne och arket riktas medelst punkturerna.
Ett punkturhål bör icke begagnas mer än en gång, emedan det
vanligen redan då blir så stort att arket icke vidare deri har någon
fast hållpunkt. Skall man trycka flera än två formar på ett ark, måste
man derför vid tryckning af föregående form skaffa sig nya punkturhål
^till den efterföljande. Detta sker genom att i formens steg på lämplig
plats insätta ett par spetsar, som vid tryckningen göra nya hål i
papperet, hvilka begagnas för nästa form; detta upprepas tills näst sista
formen. Dessa stegpunkturer göras lättast genom att i en qvadrat
insätta en spets som knappt når stilhöjden.
Punkturspetsarne böra ständigt genom filning hållas spetsiga, i
annat fall göra de för stora hål i papperet.
Remmikan består af en lVa—2 mm. tjock och IV2—2 cm. bred 372
jernram med derå spändt papper, och är af sedd att skydda tryckarket
från färg på andra ställen än der af tryck skall ske.365 Den är fastsatt
med ledgångår å däckelns öfre kant och långsidorna äro förlängda för
att tjena som stöd, när den är uppslagen. Å äldre pressar finnes intet
sådant stöd, och då måste man anbringa detta på annat sätt, såsom
mot en vägg, genom att spänna ett snöre från taket till golf vet o. s. v.
Å främre kanten är den försedd med en liten utstående tunga, såsom
handtag vid dess upp- och nedslående.
Remmikan öfverdrages med starkt karduspapper, på så sätt att
papperet anfuktas med en svamp, kanterna bestrykas med klister446
och vikas öfver ramen, hvarefter arket spännes så jemnt som möjligt.
Härefter ställes den att torka, hvarvid papperet genom sin egen
sammandragning ytterligare spännes.
Då formen ligger riktigt, är tillriktad, och man öfvertygat sig
om att ingenting deri behöfver flyttas, fastsättes remmikan, formen
inrifves med färg, remmikan och däckeln nedfällas och man gnider
med flata handen på däckeln så mycket att ett aftryck af formen blir
svagt synligt på remmikan. Att, såsom några bruka, taga aftryck å
remmikan medelst vanligt tryck af digeln, bör undvikas, så framt
tryckaren icke är så noga bekant med pressen, att han med känseln
kan bedöma tryckets styrka, emedan dervid trycket oftast blir för hårdt
och stilen skadas. Sedan afdraget skett, löstages remmikan och de
ställen der trycket skall ske utskäras straxt utanför aftrycket med en
hvass, spetsig knif, och remmikan fastsättes åter.
Vid tabellformulär med linier å tre sidor utskäres remmikan så
att den täcker de största tomrummen. Dessa utskärningar måste dock,
för att kunna hålla sig stadiga, understödas genom påklistring af tunna
träribbor, som med sin ena ända fästas ända ut vid remmikans kant.
Innan tryckningen börjar, efterses noga att allt som skall synas
å trycket verkligen framkommer, d. v. s. att intet genom för knapp
utskärning af remmikan täckes af denna, skär sig, eller att intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
