- Project Runeberg -  Handbok i boktryckarekonsten /
241

(1881) [MARC] Author: Johan Gabriel Nordin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

idé som nu användes för korrekturpressar.2,8 Den användes ett par år
för tidningstryck, men kom sedan ur bruk. Vidare uppfans liknande
pressar 1837 af J. G. Kössling och J. G. Fr. Leideritz i Leipzig,
1847 af H. W. Martini i Wesel och af Brewster, som derjemte
inrättade mekaniskt färgverk. Afven J. M. Schumacher i Hamburg
konstruerade 1835 en press med mekaniskt färgverk; trycket skedde
här ungefär som å Hagarpressen och fundamentet fans å ena och
däckeln på den andra sidan om press-stommen.

Ett mellanting mellan hand- och maskinpress var en af mekanikus
C. A. Holm i Stockholm uppfunnen press, som tillverkades vid en då
-å Långholmen befintlig mekanisk verkstad. Uppfinnaren begaf sig till
England och erhöll der patent, hvarefter pressen 1840 tillverkades hos
Braithwaite, Milner & C:o i London och hos Nasmuth, Caskell & C:o i
Manchester, samt erhöll namnet Skandinaviapress. Den införskrefs
af P. A. Norstedt & Söner i Stockholm samt kom äfven snart till
Paris, hvarjemte finansministeriet i Berlin införskref en sådan, som
öfverlemnades till E. Hænel. Den eftergjordes af Sigl och Hummel
i Berlin samt af König & Bauer i Wiirtzburg. Pressen hade digel,
emedan cylindertrycket då ännu ansågs icke kunna täfla med
handpressen vid tryckning af illustrationer. Fundamentet var stillastående
och pressen hade en ganska ändamålsenlig färginrättning, ungefär som
å bordfärgmaskiner. Den gick tungt, men tryckte väl, 5—600 ex.
i timmen, med en arbetskraft af två personer, deraf den ena lade i
och den andra tog emot arken. Pressen vann ganska stort erkännande
i England.

Hit kan äfven hänföras en af bok- och stentryckaren F. Tilgmann
i Helsingfors uppfunnen press, kallad Miu, med digeltryck och afsedd
för papper i långa banor. Digeln är stillastående och fundamentet
höjes och sankes, och med den lärer kunna tryckas 800 ex. i timmen.

Ehuru handpressen allt mer undantränges af maskinpressen, kan
den dock svårligen helt och hållet undvaras i ett tryckeri, der olika
arbeten skola utföras. Det som tryckes i handpress kan visserligen
äfven tryckas i maskinpress, men icke alltid med samma fördel. Så är
det t. ex. fördelaktigare att trycka små upplagor i handpress,
isynnerhet om flera färger skola begagnas, samt formar med tidsödande
upp-lappning, mer än vanligt noggrant register o. s. v.

Handpressen och tryckning dermed.

Däckeln och dess beklädnad. Däckeln består af två ramar: 367
sjelfva däckelramen och en inre, timpanen, vanligen fastsatt vid
däckelramen å nedre sidan medelst gångjern och å öfriga sidor
fasthållen medelst vred eller hakar. Däckeln har till ändamål att förmedla
trycket af digeln, och beklädes derför med knutfritt lärft eller siden.
Denna beklädnad fastsättes å stanhopespressar medelst starkt klister,

J. G. X or din, Handb. i Boktryckarekonsten. 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/njgboktr/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free