Handbok i boktryckarekonsten / 101 (1881) Author: Johan Gabriel Nordin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qvadrater och mellanslag icke göra, och stilen i annat fall således icke
skulle kunna vid tillklämning tillräckligt fasthållas. Göres vinkelhaken
för styf, så åka bokstäfver, isynnerhet de som stå i kolumnens kanter,
ofta ned mellan qvadrater och mellanslag. Vinkelhaken bör noga aktas
för stötar, ty derigenom blir han lätt skef. Ingnidning med grafit
skyddar jernvinkelhaken mot rost, och om den skulle angripas deraf,
borttages den med smergelpapper.

Fig. 19.

Till vinkelhaken hör äfven sättlinien, en messingslinie med 243
utstående hörn i öfre kanten (fig. 19), som passar in i vinkelhaken.
Den t j enar sättaren såsom underlägg vid
sättningen, på det stilarne måtte hafva en glatt
yta, hvarpå de utan hinder kunna glida intill
hvarandra, och isynnerhet vid radens
ut-slutning lätt kunna skjutas fram och tillbaka.

På sättlinien lyfter äfven sättaren ur stilen, sedan vinkelhaken blifvit
fullsatt. 252 De utstående hörnen äro till för att, när raden är utslutad,
linien lätt skall kunna lyftas upp för sättningen af en ny rad.

Allmänna regler för sättning.

Till sättarelärling bör endast den antagas, som erhållit så mycken 244
skolundervisning att han obehindradt läser ett någorlunda redigt
skrif-vet manuskript. Att antaga en gosse utan god skolunderbyggnad länder
hvarken principalen eller gossen till nytta, tvärtom; ty i de allra flesta
fall förkofrar han sig icke under lärotiden så mycket, att han obehindradt
kan arbeta såsom sättare. Den tid, som en sättare, hvilken icke lätt
läser skrifvet manuskript, måste uppolfra på att staf va sig fram,
borttager så mycket af hans arbetstid, att hvarken han eller principalen
kan blifva belåten med resultatet. I denna missriktning torde också
ej sällan få sökas grunden till de ofta upprepade klagomålen, från
ena sidan öfver dåliga sättare och från andra sidan öfver för ringa
inkomst. Det är äfven i båda parternas intresse, att, om man ser att
en sättarelärling icke eger förmåga eller håg att förkofra sig i yrket,
ju förr dess hellre afbryta verksamheten; ty detta blir svårare, ju äldre
lärlingen blir och ju längre tid han egnat sig åt denna verksamhet.

Då sättningen i Sverige alltid förrättas stående och detta är
mycket ansträngande för nybörjaren, bör lärlingen vänjas att alltid
stå jemt på båda benen, hålla dessa raka och fotterna nära hvarandra.
Genom att hvila det ena benet mot det andra eller att stå på ett ben
i sänder, ådrager han sig oftast snedben. Man bör derför strängt hålla
på att denna regel noga efterföljes och, då lärlingen blir trött, låta
honom stundtals hvila. Lärlingen bör äfven tillhållas att under arbetet
hålla kroppen rak, utan stelhet; de ofta förekommande bröstlidanden
hos sättare hafva till stor del sin grund i att lärlingen från början
opåtaldt fått stå för krokig under arbetet.

Fig. 19.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>