Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 derpå lödtenn i små stycken eller kulor. Vid pågjutningen begagnas
pågjutningspanna, bestående af en jemn och glatt jernskifva — som
ofta, medan den är varm, ingnides med gammalt vax för att skyddas
mot syrångor — med en ungefär 1 cm. hög kant och försedd med
handtag. Häri lägges fällningen och fastspännes vid kanterna med
jerntrådar, som stödas mot pannans handtag, så att fällningen
ned-tryckes jemnt mot pannans botten. Pannan lägges öfver den smälta
metallen, som måste hafva samma temperatur som stilmetall vid
gjut-ning.162 Nu smälter snart tennet och utbreder sig jemnt; skulle detta
gå trögt, underhjelper man utbredningen med en i syran doppad pensel.
Härvid måste noga efterses att tennet täcker hela fällningen och alla
fördjupningar, samt att fällningen, för att undvika oxidering å
densamma, icke för starkt upphettas. Sedan man öfvertygat sig att
förtenningen är jemn, påfylles med en stöpslef metall till önskad tjocklek.
Gjutpannan bör under pågjutningen ligga fullkomligt vågrätt. Sedan
pågjutningen fått kallna, undersökes klichéens yta med lineal och
möjligen befintliga ojemnheter afhjelpas genom slag eller drifning med puns
från baksidan. Härefter svarfvas eller hyflas baksidan, så att klichéen
öfverallt får samma tjocklek, hvarefter den behandlas såsom vid
stereo typplåtar anförts.
Fågjutningsmetallen består af ungefär 9 delar bly, 1 del
antimon och 4 delar tenn.
Vid utgjutning af stilmetall å större ytor i öppen form blir ofta
ytan full af valkar. Detta beror på att antimonen, såsom den lättaste
af de tre delarne, stiger upp till ytan, stelnar der hastigare än det
under liggande tennet och blyet och derigenom bildar den ojemna ytan.
Först&lning af stil eller plattor
224 sker på samma sätt som kopparfällning. Ingeniör Klein i Petersburg
uppgifver, att han härtill fäller en lösning af jernvitriol genom kolsyrad
ammoniak och löser fällningen med undvikande af hvarje syreöfverskott
i svafvelsyra. Som anod begagnas jernbleck, hvars yta är nära åtta
gånger så stor som kopparkatoden. För att få fällningen jemn
tillsättes en kopparplatta i badet och forbindes med jernanoden. Professor
Böttger rekommenderar för samma ändamål följande lösning: I. 10 gr.
ferrocyankalium (blodlutsalt) och 20 gr. vinsyradt kalinatron löses
tillsammans i 200 gr. destilleradt vatten. H. 3 gr. svafvelsyrad
jem-oxidul, löst i 50 gr. vatten. Man tillsätter nu till lösningen I, under
fortfarande omröring droppvis lösningen H. Den blå fällningen, som
uppstår, försvinner efter hand, och man erhåller ett vackert, klart gult
preparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
