Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom förbindelse mellan batteriet och fällningslådan begagnas 216
trådar eller 3—5 mm. breda remsor af koppar, hvilka ledas antingen
genom enkelt påläggande eller sammankoppling, så att silfverplåten
forbindes med kopparplattan och zinkplattorna med matrisen. Denna
inrättning är ytterst enkel, lätt att skilja åt, bättre än och betydligt
att föredraga framför qvicksilfverförbindelse. Ledamés tjocklek afpassas
efter zinkytan i lösningen och måste vara tillräckligt stor för att kunna
väl leda strömmen. Det skadar icke, om ledame äro tjockare än de
nödvändigt behöfde vara.
För att hålla kopparlösningen ständigt likformig och för att undgå 217
många svårigheter, hvarmed nybörjaren har att kämpa, är det nödvändigt
att förse lösningen med erforderliga beståndsdelar. Härför bör man
känna de kemiska förändringar som ega rum under losningsprocessen.
Lösningen är, som vi sett, sammansatt af vatten, kopparoxid och
svafvel-syra. Sedan batteriets förbindelse är gjord, träder strömmen genom
kopparpolen in i lösningslådan och genom matrisens förmedling åter
ut. I det strömmen passerar genom lösningen, sönderdelar han en atom
vatten i sina element — väte och syre. Väteatomen förbinder sig
med syreatomen, som innehålles i kopparn, och bildar åter vatten,
hvar-igenom kopparatomen faller ut i metallform. Kopparatomen drages till
matrisen. Det frigjorda syret drager sig till kopparpolen, förbinder
sig här med kopparn och bildar kopparoxid, hvilken åter löses af det
syrehaltiga vattnet och således håller lösningen i likformig styrka.
Då vattnet har mindre specifik vigt än den omgifvande
kopparoxid-lösningen, så går det till ytan; den vid kopparpolen bildade
kopparoxiden är deremot tyngre och har benägenhet att draga sig till bottnen. ,
Derigenom blir öfre lagret af lösningen fattigare och det undre rikare
på kopparoxid. I följd häraf är det nödvändigt att dagligen omröra
lösningen; i annat fall blir fällningen å matrisen ojemn.
Cellapparat.
Den enkla ceUapparaten består af endast en af de båda ofvan 218
beskrifna lådorna, i hvardera hörnet försedd med en sikt artad behållare,
som äfven medelst asfalt göres oledande. Lådan fylles till två
tredjedelar med samma lösning som ofvan är angifven för fällningslådan.215
Behållarne fyllas med kopparvitriol, hvilken upplöses i vätskan,
alltefter som denna genom fällningen å matrisen blifver svagare, och
således håller vätskan mättad. Dessa behållare kunna också ersättas
af de ofvan vid galvaniskt batteri omnämnda påsarne. Uti lådans
midt sättes en annan låda, diafragmat. Detta skall fylla lådans höjd
och bredd samt sjelft hafva en bredd af ungefär 9 cm. Denna låda
göres af trä, utom de båda långa sidorna, hvilka måste bestå af ett
ämne som tillåter den i lådan befintliga vätskan att fukta dess
yttersidor, utan att droppvis kunna genomtränga. Detta är nödvändigt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
