Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att begagna sig af inbjudningen till
Carlsholm, så skulle jag resa bort de dagarna,
och att jag aldrig skulle se honom igen.
Men det är ju komplett likgiltigt, om jag
hvar dag i mitt lif ser herr von Döhnwitz
eller ej — han kunde ändå aldrig bli i
stånd att göra det ringaste intryck på mig.
Det förklarade jag också Hans. Men
emellanåt vill han inte taga reson. Mamma
vet, att det gör jag alltid.
Efteråt, när jag påminte om att vi hade
kommit öfverens med Fritz och Albertine,
att de nästa eftermiddag skulle komma och
hämta oss på hotellet för att företaga resan
tillsammans med oss, uppstod ju en ny
svårighet. De ha varit så hjärtans vänliga
mot oss — alla på Friedrichsthal — att
jag grufvade mig fö; att sitta och ljuga för
dem, huru »alldeles omöjligt» det plötsligt
blifvit för oss att komma och fira urtanten.
Jag kom också ihåg, att Fritz när han gick
hade hviskat till mig, att han gladde sig
som ett barn åt att åter få vara några
timmar tillsammans med mig. Det var
»Galgen-frist-», sade han. Jag tyckte emellertid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
