Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon satt vid sin frus sida i den öppna vagnen
och inandades dofterna från blomsterträdgårdarna,
medan de rullade upp till hotellet. Der fingo de ett
rum med altan och utsigt öfver hela dalen. Frun
hade skickat bud till posten, dit man hade önskat få
brefven sända »poste restante».
Hedvig stod på altanen, stum och lycklig, som
om hon dröjde vid dörren till paradiset.
»Här är telegram till dig», ljöd det bakom henne.
Hon räckte ut handen efter det och öppnade det.
»Er far farligt sjuk. Kom så fort som möjligt»,
stod der.
Hon förstod det icke. Hon läste det en, två
gånger till och blef stående med det i handen. Det
svartnade för hennes ögon, så att det föreföll henne,
som om hela glansen öfver landskapet släcktes. Det
hade blott varit en syn, en inbillning, — nu kom
verkligheten.
»Jag måste hem», sade hon i en torr, kall ton.
»Pappa är sjuk.»
Det blef först ett förskräckligt jämrande af frun,
som hvarken kunde franska eller tyska, och som
tyckte, att hon hade blifvit grundligt narrad. Hon
pep som en liten flicka, hvars mor går bort på
bjudning, och som icke törs vara ensam hemma.
»Skall jag då stanna?» frågade Hedvig och räckte
fram telegrammet. Hon var så olycklig, att hon icke
kunde tänka längre.
Men det’ ville då frun icke alls ha på sitt
samvete att hålla qvar Hedvig, medan hennes far kanske
låg och dog der hemma. Nej, — hon skulle resa
hem, så fort som möjligt, samma qväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
