Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var det härligaste väder. Himlen var så hög
och molnfri som endast sällan om sommaren. Ofver
vattnet, som glittrade likt silfver, lågo de aflägsna
höjderna i en fin, blåaktig dimma. Måsarna flögo med
långa vingar och lätta vingslag högt uppe, djupt nere,
som om de seglade genom luften.
På de stora gräsmattorna och
blomsteranläggningarna på torgen stodo ännu höstblommorna och
glödde — skarlakansröda, violetta och flammande gula,
och i det korta, sammetsmjuka gräset låg daggen
. hvit och tät. Förmiddagssolen hade ännu icke fått
bugt med den, och man såg på den, att det icke
skulle dröja länge, innan den en morgon skulle bli
till is.
Vagnen körde genom gator och torg och stannade
slutligen utanför ett af Stockholms sjukhus. Kusken
hoppade ned och slog upp vagnsdörren, och en dam
steg ut.
Det var en äldre fröken, som hade något af detta
utslitna, oroliga och litet tafatta i sitt sätt, som
utmärker ensamma, äldre fruntimmer, hvilka alltid måste
hjelpa sig sjelfva. Hennes klädning hängde fast i
vagnsteget, och då den kom loss, kunde hon icke fl
upp låset på sin lilla handväska, och då det ändtligen
gick upp, tyckte hon, att portmonnän var borta, och
blef ännu oroligare. Men portmonnän låg der helt
lugn och väntade på att bli upptagen, medan kusken
stod och stödde sig på vagnsdörren och med ett rödt,
sömnigt ansigte väntade på betalningen.
Damen räknade noga de pengar, hon skulle ge
honom, men hon hade svårt att få tag på de små
silfverslantarna med fingrarna på de långa, svarta tråd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
