Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och uppträdde som den förnäma damen, som icke
ville inlåta sig i bekantskap med de andra.
Maria var en af de första, som framförde sin
uppriktiga och hängifna hyllning till Dina, men Dina
tog icke just nådigt emot henne.
»Nu, då alla andra applådera mig, applåderar du
också», sade hon i kylig ton. »Då jag var ensam och
olycklig, hade du inte ett uppmuntrande ord att säga
mig!»
»Men jag kunde väl inte berömma dig, när jag
tyckte, att du spelade förskräckligt!» sade Maria.
»Förskräckligt var det aldrig», svarade Dina och
drog upp sina fina ögonbryn. »Jag har för mycket
smak till att göra något förskräckligt, men om du
också inte var alldeles nöjd, borde du som en gammal
vän ha hjelpt mig att tro på mig sjelf och inte
alldeles ha släppt mig.»
Dina kom tydligen icke ihåg, att det var hon,
som hade släppt Maria och icke tålt någon anmärk*
ning af henne vid deras sammanstötning efter Dinas
första debut. — Men Dina var icke af de långsinta.
Hon glömde snart både ondt och godt, och då nu
Maria åter kom ofta till henne, upptog hon snart sin
gamla väninna igen i sitt förtroende, och det var
egentligen endast i Marias öra Dina hviskade alla
sina hemligheter.
Hon fladdrade från det ena tycket till det andra.
Man sade ofta om henne, att hon var förlofvad med
den eller den, men så långt som till en formlig
för-lofning lät hon det aldrig komma. Hon var rädd för
alla band och älskade kärleken mest, så länge den
icke var besvarad. Hon trodde alltid i början, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
