Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor Mina blef i hög grad öfverraskad och ville
först alldeles icke gå in på saken» I synnerhet detta,
att det skulle vara om åtta dagar, pinade henne —
om åtta dar! _ Man kunde ju inte få något färdigt på
en så kort tid, och dessutom kunde hon just nu icke
alls få någon till hjelp med sömnaden. Men hon föll
enart till föga, som både fadern och Rakelpå
förhand visste, och kofferten blef packad.
Det var en bländande solskensdag, då Rakel
skulle resa. Det var som en söndag, och ändå var
det alls icke söndag. Allt var så stilla, så soligt och
doftande.
Rakel omfamnade sina föräldrar till afsked.
»Ja, min lilla flicka», sade modern, »vi bli så gamla
nu, och jag kunde så väl behöfva dig. Hur skall det
gå med mig här ensam, då jag nu har vant mig vid
att ha dig hos mig? Men du kommer väl igen :—
snart igen för att stanna här?»
Rakel såg hjelplös på sin far.
»Rakel kommer, när hon kan», sade fadern. »Ser du,
mor, hade vi haft en son, så skulle han nu varit tvungen
att resa ut ifrån oss och börja arbeta på egen hand.»
»Ja, men hon är en flicka», af bröt modern.
»Ja, men en flicka, som Gud har gifvit lust och
anlag för en bestämd sak, och du mins nog, hvarför
vi ville kalla henne Rakel. Det trofasta namnet
skulle betyda, att hon skulle vara trofast mot Gud
och mot sig sjelf — mot sig sjelf, lilla mor!»
»Och mot er, mina älskade», sade Rakel.
Fadern kysste henne.
Och så for Rakel, och de gamla stodo vid grinden
och sågo efter trillan, så länge de kunde se Rakels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
