Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väntade att hön skulle korama, ty alla de andra
voro redan i sadeln.
Andtligen kom hon klädd i en snäf, halfkort
riddragt, hvari hennes eleganta, mjuka figur tog
sig mycket graciös ut. Det burriga, ljusa håret
stack fram under den randiga jokeymöesan, och hela
hennes ansigte lyste af morgonens friskhet. Hon
helsade Tofte med en liten nick och en sväng med
ridspöet.
»Jaså, jag är den sista», sade hon och log, och
då Tofte räckte fram sin hand och hon satte sin fot
derpå för att svänga sig upp i sadeln, hviskade hon:
>Den, som väntar på något godt, väntar aldrig för
länge, — är det inte så ordspråket säger?»
Hon och Tofte redo sist i kavalkaden, och de
läto hästarna gå i sakta traf, sh länge de redo genom
skogen.
Julia rättade på sin ridtröja, såg ned på sin drägt
och sade: »Ar jag inte rätt söt? Den här drägten
har jag köpt i Paris; den sitter bra!»
Tofte svarade endast med att se på henne med
en af dessa omfattande, smekande blickar, hvarmed
han liksom strök öfver hela dens person, som han
beundrade.
Hon räckte honom sin venstra hand, och han
tryckte den hårdt.
»Nu rida vi ut i verlden tillsammans och komma
aldrig tillbaka mer.»
»Aldrig!» sade hon och satte hästen i strykande
traf. Nu voro de ute på vidderna.–––––––
Nina hade klädt sig och gått ut i skogen. Det
var icke hennes mening att se efter ridsällskapet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
