Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf Nina tankspridda och osammanhängande svar öfver
axeln.
Han måste träffa sina kolleger och var under de
första dagarna upptagen af att sätta sig in i och
in-hemta hvad han hade försummat under sin frånvaro.
Han kastade sig alltid med ifver öfver hvad han hade
för sig, och Nina kunde icke annat än med glädje se,
hvilken energisk och arbetsam man hon hade.
Han hade ju icke behöft arbeta. Hennes
förmögenhet var tillräckligt stor för att de kunnat lefva
som de ville utan att bekymra sig för framtiden, —
men hur mycket mindre skulle hon icke ha hållit af
honom, om han så der skulle ha uppgifvit sin
verksamhet och lefvat på hennes pengar. Nu arbetade han
som förr, som den hvilken skall lefva af sitt arbete,
och han var mycket eftersökt.
Han ansågs ha stor förmåga i sitt yrke. — Hvar
dag väntade Nina på, att han skulle få litet mera
tid åt henne, men det blef snarare mindre. Göromål
upptogo honom hela dagen, och ofta var han ute till
sent på aftnarna. När han då kom hem, var han för
det mesta mycket trött. Han ville bara äta och komma
i säng.
Nina längtade hela dagen sä förskräckligt efter
de ögonblick han hade att ge henne, men var så rädd
för att beklaga sig, att förefalla honom som en börda
eller en fordran, som hvilade på honom.
En qväll, medan han stillatigande satt och åt en
stor portion kött och drack vin till, satt Nina midt
emot honom med armbågarna på bordet. Plötsligt
sade hon:
»Henrik! Du arbetar visst för mycket!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
